Mikael van Reis

Mikael van Reis är kritiker och var anställd på Göteborgs-Postens kulturredaktion under 25 år. Han skrev 1997 en avhandling om Lars Noréns första tjugo år som författare – Det slutna rummet. Han har även författat efterskriften till De döda pjäserna (1995) och till Terminal (1914) och senast programmen till Noréns 3.31.93 på Stockholms Stadsteater (2014) och till Stilla liv (2017) på Dramaten. 2015 utgav han den omfattande studien Den siste poeten. En essä om Paul Celans aska.

Livet vid nitton

Mikael van Reis höll talet i Frykensalen i Stadsbiblioteket i Sunne den 12 augusti.

Michael Nyqvist på teaterscenen

Hur skriver man egentligen om en skådespelares arbete på scenen? På många sätt är det kanske en av teaterkritikens svåraste uppgifter. Å en sidan finns det en lång rad tekniska och hantverksmässiga aspekter att ta hänsyn till, å andra sidan har skådespelarens personlighet och unikt individuella sätt att arbeta med sina egna förutsättningar ett mått av självständighet som den erfarne kritikern ofta är bättre på att läsa av och sätta ord på. Samtidigt blir en sådan upplevelse också i högsta grad personlig. I den här lyhörda texten om Michael Nyqvists skådespelarkonst närmar sig Mikael van Reis Nyqvist i just detta gränsland mellan kritiken och essäistiken. Han når mycket långt i sin skildring av en av landets främsta skådespelare som tyvärr lämnade scenen alldeles för tidigt.