I Tova Gerges andra text för Teaterrummet skriver hon personligt om döden, om att gråta på korvmojen, högläsning av Jane Austens Emma och hur hela världen ryms inom barnet, där allt fortfarande kan bli allt. Om skrivandet som ett sätt att åkalla sorgen, berättelsens oförmåga att bemantla livet. Döden och dramaturgin, som aldrig möts - Vändpunkten är inte orkestrerad, den är biologisk. red. Joel Nordström
Allt har en dramaturgi, även det som aldrig inträffar. Till och med sömnlösheten – denna fruktlösa väntan på katharsis – besitter sina karaktärer, konflikter och bågar. I Tova Gerges tredje text för Teaterrummet denna säsong skriver hon om nattens våndor, Scooters lugnande röst och vägskyltar i Wien. Men har hon verkligen låst ytterdörren? Red. Joel Nordström
