Vad innebär det när politiker i regeringsställning efterfrågar en uppbygglig kultur som stärker den allmänna moralen och den nationella identiteten? Polen har genomgått stora förändringar sedan det högernationalistiska partiet PiS (Lag och rättvisa) tillträdde 2015. Domstolar har politiserats, journalisters möjligheter att bevaka parlamentets arbete har begränsats och situationen för landets minoriteter har försämrats. Teatr Powszechny var den första teatern i Warszawa som öppnades efter andra världskriget. Tillsammans med Nowy Teatr och TR Warszawa utgör de idag en av de tre mer progressiva teaterhusen i Warszawa. Teatern har producerat en rad kontroversiella föreställningar som ofta gått på tvärs med den rådande politiska ordningen. När Klatwa (Förbannelsen), ursprungligen en polsk klassiker från 1899, i regi av kroatiske Oliver Frljic hade premiär i februari 2017 orsakade uppsättningen permanenta demonstrationer utanför teatern som slutade i sabotage när syra hälldes i ventilationssystemet och skadade fyra scentekniker. I en specialskriven text berättar dramaturgen och dramatikern Agnieszka Jakimiak om arbetet med Klatwa. Vad kan vi lära oss av Polen och polsk teater idag? Joel Nordström, red. Teatr Powszechny deltar tillsammans med Backa Teater i det EU-finansierade samarbetet Atlas of Transitions. Ett nätverk som samlar teatrar, konstnärer och forskare från sju europeiska länder, i syftet att utforska potentialen som uppstår i och med människors rörlighet över traditionella kultur- och språkgränser.
Att konst är politisk är idag en given utgångspunkt för många. Samtidigt har avståndet mellan kulturen och den politiska sfären minskat i samhället, till exempel genom tydligare riktlinjer för bidrag till fria aktörer - eller genom enskilda politikers plötsliga ingrepp i kulturdebatten. I sin första text av tre för Teaterrummet, skriver Tova Gerge (författare och scenkonstnär) om konstens politiska potential och problem.
