Du har komponerat musiken till Antigone. Kan du berätta lite om förarbetet?
Regissören Kristina Hagström-Ståhl och jag samarbetade i ett liknande projekt där jag jobbade med skådespelarna i processform, men med befintlig musik som skulle arrangeras. Med Antigone ville vi jobba på samma sätt men med helt ny musik. Vi pratade om vad vi kände när vi läste Antigone och vilken slags ljudbild eller typ av musik vi trodde skulle passa. Vi lyssnade på olika artister i vitt skilda riktningar. När vi sedan hade landat i ett gemensamt spår blev nästa steg att ta reda på vad skådespelarna klarade av att hantera i musikväg.
Och det var först då som du kunde bli mer konkret i din komposition?
Ja och jag är egentligen gitarrist och använde först gitarren. Men så insåg jag att jag höll på att skriva för precisa och svåra saker för ensemblen. Så jag bytte till piano, där jag har mina egna begränsningar, vilket gjorde att jag komponerade lite enklade melodier. Sen lät jag Kristina och några andra personer, utan större musikaliska förkunskaper, prova att spela. Jag tänkte att om de kunde lära sig det hela på hyfsat kort tid kunde det vara genomförbart. I juni hade vi sedan en större workshop med skådespelarna.
Vad gjorde ni då?
Lite allt möjligt. Vi samlade en massa instrument och provade att spela och göra ljud ihop. Det var egentligen mest improvisation. Jag gjorde en del musikövningar med dem, men mycket var just att spela helt fritt och prova olika ljud. Det gick väldigt bra tycker jag. Det är en fantastisk ensemble på många sätt, de är väldigt orädda. Och de jobbar hårt!
Men alla i ensemblen har ändå en viss förkunskap när det gäller att spela musik?
Ja, fast på olika nivå och med olika instrument. Men min teori är att om man kan spela gitarr så kan man också spela trummor. Det är bara det att man inte kan spela så avancerat. Och kan man spela trummor så kan man också spela piano, man behöver bara veta vilken tangent man ska trycka på, och när. Då kan man öva på det tills det blir bra. Mitt sätt att skriva för den här typen av ensemble handlar om att dela upp uppgiften på fler personer så att det sammantagna blir någonting större än det enskilda.
Vad är tanken med musiken – vad ska den tillföra uppsättningen?
Jag tänker att det ska tillföra ytterligare ett berättarelement. Publiken får möjlighet att sjunka undan och komma bort från texten ett ögonblick och få syn på saker som ligger utanför den vanliga textförståelsen.
Vad är det för karaktär på musiken?
Det är mjuk musik och ganska enkelt. Det är en tragedi, så det är inte glad musik direkt. Den är berättande, lite som filmmusik. Det blir också lite sång. Det kommer att kännas som ganska mycket musik och mellan musikpartierna känns tystnaden som en del av helheten.
Kan du berätta om hur du arbetade när du komponerade musiken till Antigone?
Jag läste manuset och bad sen en god vän att läsa in det. Så jag hade det i hörlurarna när jag satt vid pianot och spelade till det. Att ha samma röst som läser allting är ett väldigt bra sätt att upptäcka den här texten. Då kommer man också bort från roller och karaktärerna och man får upp ögonen för vissa meningar och ord. På det sättet fick jag en bättre känsla för vilken typ av musik och stämning som kändes äkta mot texten.
Är det så du brukar göra när du komponerar musik?
I det här fallet var jag lite tvungen att bygga i lager för att det skulle bli flexibilitet i repetitionsprocessen. Jag behövde lära alla i ensemblen alla partier och på flera instrument eftersom jag inte visste vem som skulle spela vad i den slutgiltiga versionen. Visst, i slutändan kommer skådespelarna spela sina egna partier, men i början av processen var det viktigt att hålla det ganska öppet.
Vilka instrument använder ni på scen?
Vi har två pianon på scen, några trummor, tre gitarrer, ett elpiano, en klarinett och ett omnichord. Vi spelar bland annat på pianons strängar, knäpper och håller för. Lite som en lyra, det känns lite antikt. Det är ett ljud jag gillar. Då blir det som två olika instrument, både klassiskt pianoljud och ett mer atmosfäriskt ljud, som man inte nödvändigtvis känner igen som pianoljud. Det låter fint, det blir en fin klang.
Ni är just nu mitt uppe i repetitionsprocessen. Är du orolig för någonting?
Vissa saker är inte helt klara. Jag måste nu bli klar med mina delar så att ensemblen får en chans att hinna lära sig allt. Det jag är lite orolig för är att skådespelarna ska nå någon form av inlärningsmättnad där de når en gräns då de inte klarar nya infall gällande musiken. De har ju text att lära sig också – så det blir ju en typ av dubbel inlärning och de är inte vana vid att jobba med musik så här mycket. Men lite till klarar de allt.
Läs mer om Antigone.
