Regissör Gustav Englund berättar om föreställningen "Sysslolösa unga män med vapen" för dramaturg Joel Nordström. Urpremiär 24 januari 2020.
Porträttbild Gustav Englund.
Helt kort: vad handlar ”Sysslolösa unga män med tillgång till vapen” om?
- Tre unga män i 20-25 årsåldern befinner sig i en lägenhet. De pratar om att de ska genomföra ett fruktansvärt dåd som ska förändra världen, en sorts terroristhandling. I den här situationen försöker de komma fram till vem av dem som ska göra det, vem av de tre som är bäst lämpad för att utföra det här dådet. Det är en historia om svårigheten att gå från ord till handling, om tro och tvivel. Men det handlar också om längtan efter tillhörighet, gemenskap och kärlek.
Titeln på pjäsen, skriven av Annika Nyman, är både rolig och lite oroande, var kommer den ifrån?
- För några år sedan hade Annika Nyman en student som inneboende och en kväll när hon gick förbi dennes rum stod teven stod på, det var ett debattprogram där Ebba Witt Brattström just då hon passerade rummet yttrade att många av samhällets problem grundade sig i ”sysslolösa unga män med tillgång till vapen”. Både Annika och jag tycker att det är intressant att använda sådana här figurer och tydliga uppfattningar om vissa grupper i samhället och se dessa ur ett annat perspektiv än man vanligtvis ser dem.
Pjäsen och handlingen tar avstamp i Kierkegaards bok Fruktan och bävan som är en tolkning av myten om Abraham och Isak från gamla testamentet. Helt kort, vad går den tolkningen av myten ut på? Och på vilket sätt har den legat till grund för föreställningen?
- Kierkegaard skrev Fruktan och bävan som en kritik mot kyrkan och frågar sig där vad en äkta troende är, om vilka kval och tvivel som en troende person går igenom vid språnget från ord till handling. Gamla testamentets myter är väldigt fåordiga, vi får inte veta vad personerna tänker, känner eller går igenom. Men Kierkegaard försöker sätta sig in i vad Abraham kan ha gått igenom när han ska offra sin son Isak. På ett liknande sätt har Annika Nyman försökt sätta ord på vad de här personerna går igenom när de ska ta språnget ut i det okända och begå den oerhörda handlingen. De unga männen använder språket, talandet, som ett skydd och som en barriär. Det är först när de tystnar som det stora måste ske, som de måste handla. Därför skrämmer tystnaden de tre unga männen. Språket är motsatsen till handling.
Läs mer om Sysslolösa unga män med vapen
Gruppen K.Polyfon. Från vänster till höger: dramatiker Annika Nyman, ljusdesigner Mira Svanberg, regissör Gustav Englund, kostymtecknare och scenograf Annika Tosti samt ljuddesigner och kompositör Niclas Anderstedt Lindgren.
