"Genom musiken hör vi Helen och Agnes innersta känslor"

I Helen och Agnes är samtalet mellan de båda kvinnorna i fokus. Men musiken, komponerad av Anna Ljungberg, spelar också en viktig roll.
Annas musik är verkligen som en tredje skådespelare. Den färgar rummet och gör så att vi hör Agnes och Helens innersta känslor. Ibland båda två samtidigt, säger regissören Marcus Carlsson.
Vem är då Anna Ljungberg undrade vi?

Med en organist och körledare till pappa och en mamma som sjunger jazz, och ett hem fyllt av musikinstrument var kanske yrkesvalet inte helt otippat.
– Jag har inga syskon, så när jag som liten var uttråkad kunde jag ta upp ett instrument och försöka spela. Det gav mig en väldigt lekfull grund till musiken, berättar Anna.

Som sexåring började Anna spela fiol och trummor vid tolv. Men en särskild händelse i tidiga tonåren avgjorde vilket instrument hon skulle börja bygga sin karriär på.

Anna blev inlåst i ett förråd – fann viola
– Jag gick på Kulturskolan och råkade bli inlåst i ett förråd. Där hittade jag en viola (en altfiol, reds anm). Jag började spela och ville knappt komma ut igen.

Efter förrådsincidenten var siktet inställt på att bli klassisk orkestermusiker med violan som instrument.
– Jag tyckte alltid att fiolen var lite skrikig. Violan klingar lite lägre och som violaspelare i en orkester är det sällan melodin eller basen man har, utan allt det gottiga i mitten. Man måste också lyssna mycket för att förstå sin roll, och det lyssnandet har gjort mig till en bättre kompositör.

Pluggade klassisk musik i tio år
Hon flyttade från hemstaden Arboga som 16-åring för att gå på musikkonservatoriet i Falun och fortsatte därefter på Högskolan för scen och musik i Göteborg.
– Jag har pluggat klassisk musik i tio år och jag har hela tiden inte bara spelat utan även skrivit musik, även i andra genrer, som pop och jazz.

Älskar att berätta med musiken
Att få berätta en story med musiken är viktigt för Anna.
– Så har det alltid varit och så fort jag lyssnar på musik får jag upp ett scenario. Det går hand i hand med berättandet.

Att just få berätta en story blev tydligt redan när hon och kompisen Kalle Syri skrev musikalen Jag vill leva nu i 20-årsåldern.
– Sedan dess har berättandet varit självklart.

En orkester som spelar symfonisk partyfunk
Anna och kompisen Kalle ställde sig sedan frågan: Om vi var publik på vårt livs bästa konsert, vad skulle den innehålla? Efter den funderingen bildade de orkestern LYRC Orchestra som nu har över 20 medlemmar spridda över Sverige.
– Vi spelar symfonisk partyfunk och har både haft skivsläpp och Sverigeturné, säger Anna, som är orkesterns kompositör. Jag ser så mycket potential i olika projekt och i människorna runtomkring mig. Jag har verkligen mina vänner och kollegor att tacka för allt som jag är involverad i.

Har skapat soundtracket till Helen och Agnes
Under tiden på Högskolan för scen och musik tänkte Anna att det vore väldigt roligt att få skriva musik för teatern. Det ena ledde till det andra och det visade sig att det behövdes en kompositör för just pjäsen Helen och Agnes.
– Jag träffade regissören Marcus Carlsson och vi kom väldigt bra överens. Han fastnade för ett stråkverk och vi fick till själva soundtracket rätt så snart. Jag har försökt hålla det berusande och vackert men också lite mystiskt, som att vi är på väg in i ett mörker eller kommer därifrån. Det är en jättespännande pjäs, lätt att känna igen sig i.

Studerar filmmusik i Tyskland
Onsdagen den 19 oktober är det urpremiär för Helen och Agnes. Då är Anna redan inne i nästa ”projekt”. Efter många och avancerade antagningsprov kom hon nämligen, som en av fem, in på den treåriga masterutbildningen i filmmusik på ansedda Filmuniversität Konrad Wolf i Potsdam i Tyskland.
– Jag känner verkligen att jag främst vill skriva musik, säger Anna Ljungberg.

– Anna förstår sig på skådespelarna, berättelsen, ja pjäsens univers. Hennes komposition ger den där nerven så att skådespelarna får något att arbeta med. Jag känner mig så glad att just hon gör musiken till den här uppsättningen, säger Marcus Carlsson.

Läs mer om Helen och Agnes.

Bild: Jonas Kündig