Vad var fröet till pjäsen Nattvak?
I efterhand tycker jag att Nattvak utgår från samma slags frö som några andra av mina pjäser, som till exempel Minnesstund och Pappas födelsedag. Det handlar om människors försök att på olika sätt återskapa det förflutna. Ofta genom att mixtra med minnet, det egna och andras. Jag är lite besatt av tanken på dubbelgångare och kopior. Men Nattvak har utvecklats åt ett annat håll och hämtat näring från fantasier och nojor om framtiden.
Dina pjäser kretsar ofta kring teman som minnen, glömska och sanning. Vad i dessa ämnen lockar dig?
Minnet är intressant eftersom det ligger till grund för så mycket i våra liv och våra band till andra människor. Samtidigt vet vi att vårt minne är svekfullt och formbart, det vi minns av en viss händelse eller person kan förändras drastiskt med tiden, ofta beroende på de behov vi har för stunden. Personerna jag skriver om hamnar ofta i minnesstrider med andra. De kan gå rätt långt för att hävda en viss version av verkligheten.
En vanligt förekommande relation i dina texter är den mellan föräldrar och barn. Hur kommer det sig?
Det måste bero på att det är så mycket i förälder-barn-relationen som inte återfinns i andra relationer, inte på samma sätt. Man väljer varken sina föräldrar eller vilka barn man ska ha, men relationen är avgörande och varar livet ut. Vi ger villigt upp eller står ut med saker som vi aldrig skulle acceptera i andra relationer. Vi vårdar och bevakar också varandras minnen, på gott och ont. Det är en komplex relation där vi lätt kan såra varandra på ett sätt som inte har motsvarighet i andra relationer.
Martin Rosengardten har även regisserat dina pjäser Snattaren och Minnesstund. Vad uppskattar du i samarbetet med honom?
Det finns en rytm och musikalitet i Martins föreställningar som jag verkligen gillar och förvånas av, för det är en puls som inte finns i texten, den uppstår i regin, i mötet mellan alla delar på scenen. Martin hanterar både allvar och humor och kan växla däremellan eller hålla balansen, så att allt finns där samtidigt. Det är roligt att prata text med honom, han ser detaljer och öppnar upp för tolkningsmöjligheter som han också är mån om att bevara i den färdiga föreställningen.
Vad förvånar dig när du ser dina pjäser på scen?
Jag blir alltid djupt impad av skådespelarna och deras hantverk. Att ge liv åt det som bara funnits i tanken, i ord på ett papper, det är ju magi. Ibland kan jag tvivla på saker i mina pjäser: det där kommer inte funka, det är för mycket, det får jag stryka. Så kommer en skådespelare och får det att se så sant och självklart ut. Och ju enklare det ser ut att vara desto svårare är det.
Vad drömmer du om att skriva i framtiden?
Ibland när jag ser en bra pjäs kan jag tänka: ”Herregud vilken pjäs, vilken text, så enkel och smart och svindlande – den pjäsen hade jag velat skriva, varför kom jag inte på det själv!” Det är just en sån pjäs jag drömmer om att skriva i framtiden.
Text: Joel Nordström, dramaturg
Foto: Sofia Runarsdotter
Föreställningen Nattvak har urpremiär 27 september 2024 på Studion, läs mer här. Och tidigare samma kväll som urpremiären kan man möta dramatikern i ett samtal under Bokmässan på teatern i Salong: Alejandro Leiva Wenger på Lilla Scen.
