"Teater är en lagsport"

Hur får man publiken att känna sig som en smygtittare? Zane Philstrom, scenograf och kostymdesigner för skål för livet, berättar mer om samarbetet kring föreställningen och om varför föreställningen ska spelas i en jättestor glaslåda.

Zane Pihlstrom är en New York-baserad scenograf och kostymdesigner vars arbete har setts på scener över hela världen. Han är utbildad på Yale School of Drama i USA, där han också träffade regissören Yana Ross. Ett möte som lett till ett många år långt samarbete och en mängd gemensamma produktioner.

I Sverige har de tidigare satt upp bland annat Tjechovs Morbror Vanja, Mikhail Bulgakovs En hunds hjärta på Uppsala Stadsteater och Ibsens Ett dockhem på Göteborgs Stadsteater.

Nu är de båda tillbaka på Göteborgs Stadsteater och mitt uppe i arbetet med skål för livet, en smart samtidspjäs av den tysk-svenska dramatikern Maja Zade. En pjäs som med mörk humor visar upp det allra ytligaste och djupaste i dagens medelklass, uppspelad i två parallella världar. Illustrerade av två rum i en stor glaslåda som byggts upp på teaterns Stora Scen, specifikt för denna uppsättning.

Yana Ross har alltid starka instinkter kring hur hennes uppsättningar ska se ut och för den här pjäsen ville hon utforska idén att låta handlingen utspela sig i två olika universum samtidigt. På scenen kommer detta illustreras med två rum med två parallella berättelser i. I början är de två rummen identiska, men när berättelsen utvecklas förändras rummen allt mer.

Berättelsen utspelar sig under en enda kväll, när vänner har samlats för att äta middag tillsammans. Vi får se vilka olika utfall en sådan kväll kan få. I en verklighet upplever de något fruktansvärt, medan de i den andra verkligheten har en helt vanlig kväll.

I början är de två rummen identiska, men när berättelsen utvecklas förändras rummen allt mer

Till dessa parallella rum har en stor glaslåda byggts upp på scen, vilket inte är ett litet arbete. Hur balanserar du kreativa visioner som detta jättebygge med praktiska och tekniska begränsningar?

Teater är en lagsport. Även om jag ser mig själv som konstnär gynnas jag av alla andra konstnärer och tekniker som tillsammans producerar en föreställning. Det är viktigt att kunna arbeta inom begränsningar och jag försöker ha dessa tekniska begränsningar i åtanke redan i början av ett projekt. Jag gillar helt enkelt inte att starta ett projekt om jag inte vet tillräckligt mycket om det från början.

Skiss av glasburen. Zane Philstrom.

skål för livet är en intim föreställning på en stor scen

Fanns det några oväntade utmaningar eller överraskningar i arbetet med just skål för livet?

Vi visste tidigt att den här produktionen skulle ha ett liv bortom

Göteborgs Stadsteater. Bland annat ska den spela i Reims, Frankrike. Detta innebär såklart sina egna, unika utmaningar eftersom man redan från början behöver förhålla dig till två teatrar med helt olika scener, tekniska förutsättningar och resurser. Det kan vara en utmaning. Men det är också spännande att få dela arbetet med så många olika människor som möjligt!

För mig är det också viktigt att veta när jag ska hålla tillbaka. Vissa produktioner lämpar sig för att ha en scenografi som drar uppmärksamhet till sig, där själva scenen kan bli en karaktär i pjäsen. Men i den här produktionen var det viktigt för mig att se till att allt fokus hamnar på skådespelarna. Därför har jag försökt skapa en enkel och ren scenografi som inte konkurrerar med skådespelarna. skål för livet är en intim föreställning på en stor scen och jag ville hålla koncentrationen på skådespeleriet.

Det blir lite som att man har en dold kamera

skål för livet är ett samtida verk, med många referenser till vad som rör sig i människors liv idag. Hur kan man arbeta med scenografi och kostym för att hålla det samtida?

Oftast arbetar jag inte med just samtida pjäser. Men när jag gör det försöker jag göra val som tydligt placerar scenografin i här och nu. Framför allt genom användandet av subtila detaljer i möbler och annan inredning. Det är också viktigt publiken ska kunna relatera till människorna, och deras kostym. Som om de skulle kunna vara våra vänner eller familj.

Vad kan publiken förvänta sig att se när de ser skål för livet?

Det har varit så roligt att skapa dessa två identiska rum som publiken får sitta och kika in i. Det blir lite som att man har en dold kamera. Jag hoppas att publiken ska känna sig som voyeurer som smygtittar in när ett gäng har middagsbjudning, mer än en traditionell publik som ser en traditionell pjäs.

skål för livet har premiär 26 oktober på Stora Scen. Läs mer om föreställningen och köp biljetter här.