Här kan du ta del av vår dramaturg Anna Bergs introduktion till föreställningen Mary Shelleys värld. Välj själv om du vill läsa eller lyssna!
Inledningen till våra introduktioner görs av skådespelaren Carina Boberg, mångårig och älskad medarbetare på Göteborgs Stadsteater.
Lyssna på introduktionen på Soundcloud, cirka 10 minuter lång!
Föreställningen Mary Shelleys Värld, som spelas på Göteborgs Stadsteaters Stora Scen, är skriven och regisserad av Sisela Lindblom efter en idé tillsammans med scenograf Kajsa Hilton-Brown. Jag som ger den här introduktionen heter Anna Berg och är föreställningens dramaturg.
I Mary Shelleys roman Frankenstein skapar vetenskapsmannen Victor Frankenstein liv, genom att bygga ihop delar av döda människors kroppar och tillföra elektricitet från en blixt. Monstret, som väcks till liv, är skrämmande - och Victor Frankenstein flyr hals över huvud från sin skapelse. Kvar lämnas en vilsen, övergiven och utstött figur. Sedan boken publicerades år 1818 har den satts upp på otaliga scener, filmatiserats och bearbetats. De flesta av oss har idag en egen bild Frankensteins monster. Hollywoods version från 1931, där Boris Karloff spelar monstret, har blivit en populärkulturell ikon med grönaktig hudfärg och häftklamrar eller muttrar i den stora och kantiga pannan.
Men i Mary Shelleys värld kommer du inte att möta sagans monster och inte heller vetenskapsmannen Victor Frankenstein. Mary avskyr monstret, säger hon, det där fåniga teatermonstret som har fått eget liv och vandrar omkring. Så vilket monster menar Mary att hon skrev om?
Skiftet, när 1700-talet övergick i 1800-tal, för drygt tvåhundra år sedan, var en tid av stora politiska förändringar och vetenskapliga framsteg. I Frankrike hade revolutionen ritat om den sociala kartan och gnistan spred sig till andra länder: frihetskrig härjade både i Europa och på andra sidan Atlanten, i Amerikas Förenta Stater. I England gick händelseutvecklingen något lugnare till, här fick man igenom reformer och kunde undvika revolution.
Det var också en tid av hög dödlighet; barnadödlighet, barnsängdöd, krig, sjukdomar, undernäring, infektioner, olyckor, bränder och våld. Även i de välbärgade familjerna lurade döden ständigt, alla familjer drabbades på något sätt. Det var alltså en tid av hopp, där stora förändringar och framsteg var möjliga. Det var också en svår och mycket utsatt tid.
Några av tidens intellektuella giganter var filosoferna Mary Wollstonecraft och William Godwin. De stod för nya, radikala idéer som kvinnors rättigheter och politisk rättvisa. De kritiserade kyrkans stora inflytande och lutade sig mot upplysningens idéer om människan och samhällskroppen som centrum för skapelsen. Förnuftet - snarare än tro, vidskepelser och känslor - skulle styra såväl moralen som samhällsutvecklingen.
Mary Shelley var dotter till dessa båda, även om hon aldrig lärde känna sin mor, mer än genom hennes böcker, eftersom hon dog i barnsängsfeber vid Marys födelse. Kanske stod Mary i skuggan av sina publicerade och omtalade föräldrar, men framför allt stod hon länge i litteraturhistorisk skugga av sin kända make, poeten Percy Bysshe Shelley.
Percy Shelley var en av romantikens förgrundsgestalter. Han kom från aristokratin, men såg upp till Marys föräldrar och sällade sig till deras idéer om frihet, ateism och radikala, alternativa levnadssätt. Men med romantiken kom också känslorna, naturvurmen, impulserna och livsglädjen tillbaka in i litteraturen. Elementen - vinden, elden, havet - var de verkliga gudarna. Människans glädje och gissel är att få leva i och av naturens källor.
Mary Shelley skrev också. Sedan hon var barn hittade hon på historier, skrev vardagsskildringar, förde dagbok, skrev listor över händelser hon varit med om och böcker hon läst. Hon imponerades av sin mammas reseberättelser och intressanta liv och drömde om att själv göra någonting större än att sköta bokföringen i sin pappas och styvmors bokhandel.
När Mary träffade Percy tändes en gnista som är omvittnad både av dem själva och andra. Hon var 16 och han 21, båda kände sig bundna och sökte frihet. Skandalen var ett faktum, eftersom han redan var gift så de rymde utomlands. Med på resan följde Marys femtonåriga styvsyster Claire; de tre skulle företa sig flera resor runt om i Europa tillsammans. Rebeller, äventyrare, livsnjutare.
Men romantikens dagar var inte alltid så romantisk. Fattigt och knapert, kantat av sjukdom av död. Percys frihetslängtan gällde också relationen med Mary; inget var så motbjudande som sociala bojor och begränsningar. Mary själv höll med om de radikala idéerna som hon, till skillnad från sin pappa som mest skrev om dem, faktiskt praktiserade.
Men för Mary innebar livet med Percy också ensamhet och förluster. Hennes första barn föddes för tidigt och dog kort därpå. Sonen William blev 3,5 år gammal och dottern Clara Everina bara 1. Att föräldrarollen gång på gång dog med barnen tärde på henne och själv hade hon aldrig haft någon egen mamma att luta sig emot. Marys fjärde barn, Percy Florence, klarade sig och överlevde. Men när han bara var två år, drunknade Percy Shelley och lämnade Mary som 24-årig änka och den unga sonen faderslös.
När Mary som artonåring skrev Frankenstein, först som en novell bland vänner, men två år senare publicerad som roman, hade hon samlat inspiration till berättelsen från vitt skilda håll. Vetenskapsmannen Victor Frankensteins experiment, med att försöka återuppväcka döda med hjälp av elektricitet, låg i tiden, liksom vurmen för spökhistorier. Men Frankenstein har också ett psykologiskt djup - och monstrets ensamhet och utstötthet slår an en djupt mänsklig igenkänning.
I den meningen är Mary Shelley värld full av monster: att dö och tvingas lämna de levandes krets, att leva men bli lämnad utanför, att straffa ut sig själv socialt eller att bli bortvald. Att bli övergiven som barn eller som älskare, att som förälder se sitt barn dö. Att bli ställd utanför, utan möjlighet att gripa in, gör oss i någon mån till ett monster. Den utstötta, missanpassade, den som saknar verktyg att ta sig in i gemenskapen, med ett hav av sorg i bröstet.
I Mary Shelleys värld finns samtidigt plats för teaterleken, fantasin, livsglädjen. Uppsättningen förhåller sig rebelliskt till både ramar och fjärde vägg - och de historiska referenserna tar sig vissa konstnärliga friheter. Jag tror att du som publik kan slappna av: monstret i den här föreställningen håller sig i kulissen. Eller inuti dig.
