Mitt i krigets skugga fortsätter den ukrainska teatern att vara en livlina – en plats där smärta, motstånd och identitet får kropp och röst. Efter succén med Bad Roads återkommer regissören Tamara Trunova med Confronting the Shadow, en föreställning som inte väjer för verklighetens brutalitet. Björn Sandmark besökte premiären i Berlin.
Ett av skälen till att teater som konstform har överlevt i tusentals år är att den med jämna mellanrum lyckas ställa sig mitt i historiens flöde och konkretisera frågor som är aktuella, ibland som en del av samtiden själv. Efter Rysslands överfall på Ukraina i februari 2022 har scenkonsten i Ukraina fått ett uppsving – just för att man fångar det som händer och problematiserar skeendet på ett levande sätt.
En av de ledande teatrarna i Ukraina är Left Bank Theater i Kyiv, sedan 2019 under konstnärlig ledning av Tamara Trunova. Tamara Trunova regisserade under våren 2024 föreställningen ”Bad Roads” av Natalka Vorozjbyt, som hade urpremiär på Royal Court i London 2017. Det var tredje gången Trunova satte upp föreställningen och den ligger fortfarande i Left Bank Theaters repertoar. Man valde att spela den samtidigt som den uppsättningen hade premiär i Göteborg den 15 mars, klockan 19. Dagen innan premiären skickade skådespelarna i Kyiv en film med hälsningar till skådespelarna i Göteborg, som omedelbart spelade in en egen film och skickade tillbaka till Kyiv. På premiären kom skådespelarna ut, märkbart rörda och berättade för publiken om filmen och sedan spelade de föreställningen tillsammans i Göteborg och i Kyiv, samtidigt. Man fortsatte att hålla kontakten och Stadsteatern bjöd in dem att komma till Göteborg och vi fick stöd från vårt europeiska nätverk European Theatre Convention för resa och boende i Göteborg. Till sista föreställningen i slutet av april kom två skådespelare, Maryna Klimova och Nastia Korol och såg vår svenska uppsättning och träffade alla i produktionen i Göteborg.
Maryna Klimova medverkar nu i Tamara Trunovas nya projekt ”Confronting the Shadow, som är en samproduktion med Berliner Festspiele. Jag hade möjlighet att komma till premiären den 26 juni på Ballhaus Ost, en mindre scen i gamla Östberlin. Det är talande att fasaden på Ballhaus Ost fortfarande är full av kulhål eftersom husets fasad inte renoverats sedan Andra världskriget. En händelse som såg ut som en tanke, när jag stod på innergården och väntade på att bli insläppt.
”Bad Roads” skrevs efter den första mindre invasionen av Krim 2014 och utspelar sig under det fortsatta kriget där. Det är en berättelse om kriget ur sex olika individers perspektiv. ”Confronting the Shadow” går djupare än så och är ett försök av regissören och skådespelarna att hitta en tillvaro i krigets verklighet som nu i över tre år har plågat Ukraina. I programtexten står det: ”vad är på riktigt i denna nya verklighet som är resultatet av Rysslands aggressionskrig?”
Ur mitt perspektiv är detta krig annorlunda än alla andra jag sett under mitt liv. Det förs på ett helt annat sätt, genom ständigt bombarderande med drönare, dag och natt, med en frontlinje som knappt har förändrats sedan krigets utbrott och ändå har hundratusentals soldater stupat där. Kriget är mer live för omvärlden än någonsin, inte minst genom Internet och sociala medieplattformar som X och Telegram. Det finns många som kämpar även digitalt och rapporterar om nya robot- och drönarattacker mot Kyiv, Charkiv och Odesa. Jag har själv haft kontakt med soldater vid fronten via X, som bara verkar vilja höra en utomstående röst och fördriva tiden lite, i väntan på nästa ryska attack.
Samtidigt används sociala medier för propaganda från alla håll. Den största delen kommer från ryska troll och europeiska högerextremister som i olika tonlägen försöker variera Putins lögner.
I ”Confronting the Shadow” problematiserar Tamara Trunova den ofta kommunicerade bilden av det oförstörbara Ukraina som aldrig ger upp och ställer det mot ukrainarnas obestridliga rätt att leva och behålla sin identitet ”åtminstone till nästa raketattack” och försöker gestalta dessa rättigheter utanför skuggan av politiska och historiska konflikter.
Och det är faktiskt häpnadsväckande hur man under ett par timmar lyckas gestalta denna nya verklighet så levande på scenen. Om ”Bad Roads” handlade om enskilda människors öden under det första kriget, tar ”Confronting the Shadow” ett större grepp om hela den ukrainska tillvaron, med dess lidande, outhärdliga situation och inneboende komplikationer. Ett av de starkaste inslagen – som man från scenen förvarnade kanske skulle vara svårt att ta till sig just i Tyskland – var när en före detta soldat ur Azovbataljonen från Mariupol kommer in. Han förlorade sina båda ben när teatern där bombades den 16 mars 2022. Han gick med benproteser och käpp, satte sig på en stol och berättade hur det gått till. Det som kommer ut ur skuggorna här är att just Azovbataljonen av rysk propaganda utmålats som nazister, något som Putin-propagandan för övrigt har hävdat om hela eller delar av Ukraina ända sedan 2014. Inledningsvis fanns det enskilda nazister i Azovbataljonen, men det togs om hand och bataljonen arbetades in i den ukrainska armén och kom att bestå av vanliga soldater.
Hela föreställningen bygger på denna dynamik mellan verklighet och omskriven verklighet. En annan scen som inte går att glömma var när ensemblen ställs upp som ett kompani på väg ut i strid, och en högre officer håller en dragning, pekar på uppdraget och dess vikt i kriget. Han talar fritt, nästan poetiskt och övertygande om uppdragets betydelse. När skådespelartruppen lämnat tittar han ner i sitt manus som han håller i handen. Papperen är tomma, han improviserade allt. Mot slutet av föreställningen dyker han upp igen, summerar en del händelser och presenterar sig som medlem i ensemblen vid Left Bank Theater och lämnar rummet. Jag hoppades så att han skulle komma in på scenen, men det gjorde han inte. Det finns förstås skäl till det.
Styrkan i denna fenomenala föreställning är att den inte är en propagandapjäs om vikten av att stå emot Ryssland. Det är mycket djupare än så och lyfter problem och motsättningar med en energi som sätter in den mitt i det historiska händelseförloppet på ett sätt jag sällan sett. Det är en makalös föreställning om kriget och dess konsekvenser – en gestaltning som inte ens är en gestaltning, utan på liv och död.
