Julen är en andningspaus för många. Inte minst för många politiker som har slitit sig igenom förhandlingar och överläggningar. Det är också en tid för önskningar. Dramaturgen Anna Berg har skrivit en önskelista för Sveriges alla kulturskapare.
Till Kulturministern
vad du än heter och vilket parti du än företräder.
Först av allt vill vi säga att vi har ätit vår spenat var dag. Vi har arbetat på statliga, regionala och kommunala kulturinstitutioner, medverkat i det fria kulturlivet och sålt vår expertis till privata aktörer. Till saken hör att vi trivs i spenaten. Där är vederkvickande att vara, även om det ofta ter sig jordfattigt och utrotningshotat. Spenat är underhållande och gott, nyttigt och meningsfullt. Vi låter det stanna vid det; kanske gillar vi helt enkelt färgen grönt, känslan av att få bli ett med något större. Allt ska inte analyseras. Kort sagt: vi äter vår spenat.
För det andra vill vi klargöra att vi är medvetna om våra privilegier. Vi är överarbetade och underbetalda och har i olika sammanhang säkert förläst oss, men vi har medieutrymme och viss informell makt. Vi sitter på stolar och klampar i korridorer och tar förmodligen skygglappar på om det gör hindren mer överkomliga. Vi tror oss alla vara underdogs, det är svårt att se den egna uniformen. Vi utmanar på olika sätt normen, vivörer är endast ett fåtal av oss. Vi gör värnplikt på myndigheter och förvaltningar, försvarar konsten och förklarar politiken - för vi tror på dig.
Ja, vi tror på dig. Du måste finnas, du måste – nu väntar ett helt kulturliv på dig. Eller väntar och väntar förresten. Vårt avlånga land är fullt av nissar och nossor och en och annan nasse som agerar och reagerar helt oavsett vem som styr – men det får man väl inte säga i det här landet längre? Vi skruvar och sopar och skapar i ateljéer och studios, vi lagar och lappar och hyvlar. Mest hyvlar, det är sorgligt. Filar ner de vassaste kantarna. Minskar. Effektiviserar. Trycker in för stora fötter i för trånga skor. Överallt är det verkstad. Mycket snack, men ännu mer verkstad.
I paradigmskiften är det svårt att hålla balansen - och just därför mycket dålig tajming att knipsa av tårna för att spara in på utrymme. När vågorna går höga och gummibåten läcker. När det råder torka och utarmning. När vi behöver tänka om och tänka nytt.
Hur kommer det sig att kulturen inte räknas till välfärdens kärna? När framtiden skriker efter entreprenörer och kreativa lösningar på stora problem ska vi sluta skapa, sluta tänka fritt och stort. När förpassades förmågan att fundera och fantisera och formulera sig till roliga timmen?
Kära Kulturminister, oavsett namn. Låt ditt tillträde komma. Hör vår vilja - röd eller blå, men med fötterna stadigt på jorden: Giv oss vårt dagliga bröd, inte bara idag utan också i framtiden. Fräls oss ifrån nedskärningar och nedmonteringar av våra demokratiska institutioner.
Förlåt oss våra misslyckade konstnärliga experiment, så som vi ock förlåta dem som tidigare testat gränser för att vi ska få syn på dem, som provocerat, som rört om i grytan, som fjäskat och ställt sig in, som levererat, som generat, protesterat, engagerat och alla de som gått på knäna och som rest sig igen. Alla de som stupat, gått under, men uppstigit ifrån de döda i en kanon av röster. Inled oss icke i frestelsen att mäta, räkna, ruta in och förminska utan stärk oss i vår övertygelse att konsten är målet, inte medlet.
Ty budgeten är din och makten och möjligheten i fyra år framöver.
Kanske.
