SKÅPMATEN - i serien skåpmaten presenterar vi programtexter och annat som vi hittat i våra förråd. Vi ser framemot att på det viset kunna göra fler intressanta texter om teater och scenkonst tillgängliga på nätet framöver
”För länge sedan bestämde jag mig för att mitt arbete som dramatiker är att försöka tala och skriva uppriktigt om det jag tror är sant. Jag är intresserad av historia och politik, och jag har sedan länge insett att människor som är ointresserade av meningsfulla utbyten av åsikter och tankar kommer att beslagta vissa av mina ord på ett sätt som passar deras syften. Det är dock min erfarenhet att sanningen slutligen segrar över lösryckta fraser, påhitt och ärekränkningar, och att förnuft, ärliga undersökningar och mod, som ju är mycket mer lockande och övertygande än demagogi, kommer att se ljuset.”
Med de orden avslutar Tony Kushner ett brev till The Board of Trustees vid City University of New York den 4 maj 2011, samtidigt som Det intelligenta homots guide till kapitalism och socialism, med en nyckel till Skriften spelas för fullsatta hus på Public Theater. Han befinner sig mitt uppe i en kontrovers föranledd av att en jurymedlem, Jeffrey S Wiesenfeld, motsatt sig att han skulle utnämnas till hedersdoktor vid CUNY:s John Jay College of Criminal Justice.
Enligt Wiesenfeld har Kushner gjort sig skyldig till blodsförtal (blood libel*1) eftersom han – enligt citat som spridits lösryckta på nätet** – jämfört Israels brott mot palestinierna med ”etnisk rensning”. Denna jämförelse är inte bara ett hot mot Israel, menar Wiesenfeld, utan också likvärdig med det brott som begicks av kapos, de judiska ”funktionsfångar”som kollaborerade med nazisterna i förintelselägren. Wiesenfeld går till och med längre än så: ”Var och en som anklagar judar för etnisk rensning ägnar sig åt blodsförtal, så ja, han är en judisk antisemit”.
I brevet till The Board of Trustees framhåller Kushner att han är djupt besvärad av det faktum att ingen i juryn vid ett så vördnadsvärt universitet har motsatt sig beslutet att bordlägga frågan om han ska tilldelas hedersutmärkelsen. Kushner har, säger han för att falska rykten om hans åsikter inte ska spridas, aldrig förnekat Israels rätt att existera. Han tror inte heller på bojkott av landet. Däremot står han fast vid det uttalande som väckt mest ont blod: ”Jag tror att de historiska källorna obestridligen visar att tvångsförflyttningen av palestinier från deras hem i samband med att staten Israel bildades var etnisk rensning.”
Vad har denna kontrovers med Det intelligenta homots guide till kapitalism och socialism, med en nyckel till Skriften att göra? Pjäsen handlar förvisso inte om konflikten mellan Israel och palestinier, inte heller om konflikten mellan Israel och judar som är kritiska till ockupationsmaktens brott mot palestiniers mänskliga rättigheter. Däremot framträder aspekter av det kritiska tänkandets betingelser i den liberaldemokratiska kapitalismens samtid som båda utspelar sig i. Kort sagt: ideologikritikens möjlighet.
I dess epicentrum planerar fadern, patriarken, Gus att ta sitt liv. Medan syskonskaran och deras partners förtvivlar över beslutet, inser man som åskådare snart att det planerade självmordet inte låter sig förklaras med leda, depression eller ens alzheimer. Det är som om självmordsplanen snarare har sin grund i en allomfattande minnesförlust av den revolutionära kamp som förts i syfte att minska världens klyftor från 1789 till 1989. Lika lite som Marx betydelse i filosofins historia låter sig reduceras till vissa totalitära tolkningar av kommunismens idé kan man bedöma Kushners verk utifrån skvaller som spridits på nätet: ”Jag finner det från stötande att [Wiesenfeld] inte ens bemödat sig med studera några av de arbeten som jag skrivit, mina pjäser, filmmanus, essäer och tal för vilka, antar jag, fakulteten och administrationen för John Jay nominerat mig till ett hederspris.”, skriver Kushner i sitt brev.
Den tretton ord långa titeln – som parafraserar essäer av både Bernard Shaw och Mary Baker Eddy – ger oss anvisningar om vilka särintressen som står på spel. Här omkopplas teman som vi känner från Kushners tidigare storverk. Men om Angels in America uppenbarade identitetskonflikter i fråga om kön, klass och rasfrågor på 80-talet, rör det sig här om förhållanden i en vänstermiljö i början 2000-talet där grunden för själva ideologikritiken har underminerats av föreställningen om kommunismens sammanbrott. Sexualiteten, och vissa därmed behäftade reproduktionsproblem, blir på så vis ingenting annat än en naturlig fond mot vilken samtidspolitikens ihålighet vecklar ut sig.
Kushner tecknar en förtvivlad bild av det postpolitiska tillstånd som idag kännetecknar den liberaldemokratiska kapitalismens hegemoni där idén om Historiens slut kommit att innebära att ord som ”vänsterradikal” används nedsättande om personer som Gus. En man som engagerat sig fackligt i arbetarnas villkor, som studerat Marx skrifter, som varit medlem i kommunistpartiet och som vapenvägrat (efter att ha fått sin ansökan
om uppskov för faderskap nekad) och därför suttit av en fängelsedom blir sedd som vänsterextremist, fanatiker.
Medan marxister tvistar om huruvida Marx övergav alienationsteorin i sina senare skrifter låter Kushner alienationen bli föremål för det samtal som pågår mellan Pill och hans dyrköpte älskare Eli. Samtidigt ägnar Gus sig åt att översätta Horatius Epistlar från latin till engelska:
”And thus, when they say that I am a jerk, say I can’t control myself,
Say that I strangled my father with a horse-bridel,
does this upset me, did I blush because they smear?
Who enjoys undeserved praise, who’s frightened by slander?”
Parallelldialogerna, de ständiga konfrontationerna och uppgörelserna löper sida vid sida mellan de olika karaktärerna och måste spelas prestissimo för att kunna uppfattas. Det är först då ett hål i väggen uppenbarar sig.
I hålet gömmer sig någonting. Någonting med innehåll. Som ska avslöjas.
Utan att avslöjas. Eftersom det hela tiden varit för handen.
I familjen Marcantonio finns traditionen nedärvd och hemlighållen: Det kommunistiska partiets manifest ryms innanför väggarna som en verfremdungseffekt.
Hur ska vi leva när gamla ideologier som gett våra liv form de facto brakat samman? Det är lockande att tolka Gus planerade självmord i ljuset av en förlorad tro på kommunismens idé. Det är som om han inte längre kan fokusera de motsättningar som skapar behov av kommunism; inte förmår att få gehör för sin kritik av det våld som finns i marknadens inhängning av det gemensamma.
Ändå vet vi alla att det innanför de historiska väggarna uppenbarar sig spår av vårt förflutna. Där är motsättningen mellan de Inkluderade och de Exkluderade inskriven inte bara som en del av samtiden, utan den utgör också en grundbult i historien om hur mänskliga samhällen kan organiseras i solidaritet bortom de enskilda identiteternas gränser.
*Blodsförtal innebär att den anklagade parten, den som ägnar sig åt blodsförtal (Kushner i det här fallet enligt Wiesenfeld) gjort sig skyldig till förtal eller falska anklagelser (sammankoppling mellan Israel och etnisk rensning) för att komma åt en fiendes blod i syfte att använda dessa i ritualer. Historiskt sett har judar ofta anklagats för att ha gjort sig skyldiga till blodsanklagelser.
** Citaten finns på Norman G Finkelsteins officiella hemsida
I ett soligt, blåsigt Jönköpingsscenario utspelade sig 2013 års Scenkonstbiennal. Som hörs på namnet, en vartannat-år-händelse som samlar teaterarbetare från hela Sverige.
Det arbetas, diskuteras och ges föreställningar som blivit utvalda för att representera ”det bästa”. Sjön och viken, kulturhuset Spira och alla strandpromenaderna blev ett jättelikt teaterrum.
I Teaterrummet denna vecka handlar det om Tony Kushner. En dramatiker som har uppbådat kraft, språk och dramatisk form till att berätta om det sammansatta i tiden. Som återbrukar och nyuppfinner det amerikanska familjedramat. Och fyller det med sitt engagemang. Med det personliga som är politiskt, med det politiska som är personligt.
Redaktionen
